Mellem linierne: Hvad kommer der efter analsex?

Del artiklen

Jag saknar min ungdom
Jag vill inte bli gammal
Vi gick i den varma sommarnatten
Med armarna om varandra
Nu sitter jag fast här
I den här sagan om mej själv
Och jag har nästan ingenting längre
Att räkna in när det blir kväll.

Under lyktorna och träden
Förälskade berusade
Av kärleken och vinet
Av nattens regn och rom
Jag är tämjd nu till slut
Fjättrad av historien
Av det liv jag inte visste
Eller kunde veta nånting om
Det finns en död i medelåldern
Och rebellen själv han vet
Att han borde brunnit upp för längesen
Nu är det mesta ensamhet
Nu är dagarna så långa
Och nätterna en snårig skog
Full av hästar, full av ansikten
Dom som älskade, dom som dog.

Har jag älskat än, har jag levt
Har jag varit ett med livet här
Eller har jag slarvat bort allting
Har jag nånsin varit kär?
Var jag kär där i den varma natten
Eller gör avståndet en lögn
Ljuv nog att bära mej vidare
För att än en gång bli ung.

Du längtar hela livet
Sen en dag tar livet slut
Då vet du äntligen: att leva
Är att ständigt längta ut
Att längta efter kärleken
Efter en enda kort minut
Av hemkomst här i kosmos
Längtan efter Gud.

Är det en ynnest eller en förbannelse
Att ha varit ung på sextitalet?
Vi är ett utdöende släkte nu
Här i staten och Kapitalet
Jag förbanner mina minnen
Som aldrig lämnar mej ifred
Du tror jag är nostalgisk
Men jag tärs av en idé.

Av en dröm som kanske var för bra
För att någonsin bli sann
Jag vill vänja mej vid världen här
Men jag tror inte jag kan
I den varma sommarnatten
Med bara armar om varann
Kanske är det allt, sen inget mer
Det är vad jag tror ibland.

Ingen kan bli ung igen
Men lyktorna är kvar
Under träden i den varma natten
Går dom par om par
Jag vill gå där i ett annat land
Med en kvinna vid min arm
Det här kriget är så meningslöst
Hon är levande och varm
Hon är levande och varm
Hon är levande och varm
Hon är levande och varm
Levande och varm
Levande och varm
Hon är levande och varm

Hun sidder i mit køkken og drikker min nymalede kaffe.  Hun er mit forsøg på en normalisering. Jeg er hendes håb om redning.

Jeg fortæller hende om en semilatterlig klumme i en morgenavis – forfattet af en yngre kvinde med et navn så nøgenmodelagtigt, at det virker påtaget – hvor jeg ufrivilligt optræder som bøvet julefrokostfulderik, der er en halv snebajer fra nissehue med lygter i. Stort set ikke et ord er sandt, men den rammer heller ikke helt ved siden af. Jeg føler mig misforstået.

L synes ikke, det er noget at blive hidse sig op over. Det gør jeg jeg heller ikke.  Før hun hun siger det. Jeg mærker irritationen skylle igennem mig. I feel lethal. Lige der tænker jeg, igen:

‘Det var det forhold. Vi kommer ikke videre. Vi har god sex. Nogle gange endda fantastisk. Og vi deler interesse for det anale. På alle måder. Men vi er kommet til endnu et vadested. Mon vi når over på den anden side sammen. Det føles ikke uundgåeligt. Kærligheden kræver mig ikke. Er der noget på den anden side af beskidt analsex?’

Men mit nye projekt handler om at vælge til og dermed også vælge fra. I stedet for at lade verden og kærligheden vælge mig,  hvilket den ikke har gjort, siger jeg til mig selv:  Dette er godt, og det kan blive endnu bedre, hvis jeg lader det få tid og plads til at vokse.

Jeg dykker ned i blå hav igen.  Den søde sorg trækker i mig.  Jeg har prøvet at lade den passe sig selv.  Fortiden er ikke færdig med mig. Nevermore.

Just when I thought I was out… they pull me back in.


Del artiklen

Skriv et svar

Din e-mailadresse vil ikke blive publiceret. Krævede felter er markeret med *