Erotikbloggen: Forårsdate

Når aftenturen til Brugsen pludselig, fra den ene uge til den anden, ikke sker i tusmørkeregn, men foregår i skarp solnedgang, blandt buske og træer med en aura af grønt og gadelegende unger, og når man vækkes kl. lort af fuglelarm og ikke bliver særligt irriteret over det, så ved man, at det er forår. Det kommer altid bag på en, og det går altid for stærkt.

Så under den grå dyne af vinterdespression, og er det virkelig der her, der er mit liv, kan jeg overhovedet kalde det et liv, og gisp, er det chokerende 25 år siden, jeg med lundell sang ‘Du kan få vänta i år på din tillvaros vår, men har du råd med det?/Vill du sitta och se hur din tid och längtan försvinner utan spår?’  i svenske sommernætter, og 20 år siden jeg i ungdommelig vesterbronarscissisme troede, jeg forstod, hvad tom waits mente med  ‘I never spoke ‘I love you’ ’til I cursed you in vain/I never felt my heartstrings until I nearly went insane’, og dobbeltgisp, er det 29 år siden, jeg var i seng med en kvinde første gang, og 35 år siden at eventyr med min far på bjerget fyldte fantasifulde dage..? – under alt det og mere til lurer længslen, foråret og drømmen om stormfulde forelskelser, om erotiske eventyr og mindblowing møder med mageløse kvinder, der blæser mig igennem, blæser mig op og, nåja, giver mig et blæs.

Mindre kan også gøre det: Så hvem er med på en date kl 20 på vesterbro i aften?

 I skal da lige have hele kär och galen med lundell

 Nu trånar sorg och vemod efter rum

och lyckan drar sin sista suck,

allting tycks över och förbi.

Jag står i blåsten, vattenögd och stum

och längtar efter Tom och Huck

och floden, flotten, dagdriveri.

Gud, du borde gjort mig något lugnare

eller få mig till att leva som jag lär.

Det här hjärtat du när har nog av besvär.

Jag vaknar under bordet utan hopp,

långt från hem och redbarhet,

pank och utbränd, blåst och slut.

Jag vet jag borde sköta om min kropp,

och slåss mot törst och vilsenhet,

och stänga in det som vill ut.

Jag tvingar in mig under knog och gnetande,

och tänker med förnuft på gods och gull,

tills månen är full, då slås allt omkull.

Jag ber, kom och gör mig kär och galen,

kär och galen igen.

Kär och galen nog för att stå för vad jag gör.

Kär och galen, kär och galen igen.

Det är allt jag vill va’

dag efter dag tills jag skrålar besatt i änglarnas kör.

Dom föder upp dig på lögnen om ett liv

där svart är svart och vitt är vitt,

och skammen ska du bära som en mask.

Du växer upp med ryggen full av kniv,

och ingenting runtom är ditt.

Dom vill ha dig som i en liten ask.

Men vänder du ditt ansikte mot himlarna

förstår du snart att allt vad du vill ha

får du gå ut ta, det vill säga om du vill va’

Kär och galen…

Ja du ska knäckas i lumpen och sen trycka i sumpen

i väntan på råd från Samhällets Råd

Du kan få vänta i år på din tillvaros vår, men har du råd med det?

Vill du sitta och se hur din tid och längtan försvinner utan spår?

Kär och galen…

den kan høres her: http://www.getalyric.com/mp3/lyrics/songs/ulf_lundell-14524/_ppna_landskap-36646/k_r_och_galen-182073/